Vill Bli Tre

Idag är det en rätt känslosam morgon. Känslorna åker upp och ner och från att ena sekunden längta ihjäl mig efter att få ett plus sitter jag i nästa sekund och tänker att det här aldrig kommer gå vägen. På nått sätt förväntar jag mig nästan att jag ska bli gravid efter första kuren Pergo, samtidigt som jag sitter och ställer in mig själv på att jag förmodligen kommer måsta äta minst 2-3kurer till.

Det är en ständig debatt i mitt huvud om hur det kommer gå.
Samtidigt har jag gott om äggblåsor, så "jag skulle kunna ge bort" som min gyn sa förra gången, och förhoppningsvis kommer i alla fall en blåsa mogna. Jag har alltid varit känslig för hormoner och mediciner av alla de slag, så rimligt vis borde jag även vara det med Pergo. Samt att de släktingar som har PCOS har blivit spontangravida utan hormoner eller efter första kuren Pergo.
Åhh, jag bli galen på alla dessa tankar. Samtidigt som det är lite mysigt att veta att vi verkligen försöker på riktigt nu!