Vill Bli Tre

Inatt kom en liten E till världen. Redan i vecka 24. Han mår för tillfället bra och vi hoppas att det fortsätter så.En liten fighter på 700gram! Vi fortsätter be för att det ska gå bra ♥

Har hunnit åka till storstaden för utbildning, i jobbets räkning. Träffat vänner och haft två urtrevliga dagar med diskussioner om jobb och annat viktigt.

Dagen har spenderats med jobb, och nervösa nyheter som ingen riktigt vet utvägen på just nu. Men jag ber er alla hålla en tumme för att det på något sätt ska gå vägen. Min kära svägerska fick imorse sammandragningar. Det visade sig efter en akut resa till lasarettet att hon kommit igång med värkarbetet, och alltså är påväg att föda. Hon skickades akut vidare till specialistmottagning på annan ort eftersom hon bara är i vecka (ca) 23 och dom inte fått stopp på värkarbetet. Så just nu sitter vi här och vet inte riktigt vad som händer, eller kommer att hända. Så fina ni, håll en tumme eller be en extra bön ikväll att det här kommer lösa sig och att dom får behålla denna lilla krabat. 

 

Livet fortsätter för mig, men inte för min kära vän. Fortfarande inte riktigt sjunkigt in, och jag kollar instagram och ser att hans senaste bild är uppladdad för fyra dagar sen. Dagen innan han dog. Eller timmarna innan. Vi vet ännu inte. De är så ofattbart.

Vissa val vi gör i livet påverkar inte bara oss själva. Det vi väljer nu kan stå oss dyrt om några år. Han var en lånad ängel som lämnat så många i sorg. Men han finns i våra hjärtan och minnen.

 

 Känns det extra mycket eftersom han är den första kompis som gått bort? Vem står näst på tur? Hade jag kunnat göra nått?

Tankarna snurrar runt, runt. Och svaren kan bara tiden utvisa. Men vi sörjer dig. "Vi" är många. Sov gott och vaka över oss.

 

Idag har det varit en rätt mörk dag för stora delar av staden. En vän sedan många år tillbaka gick bort idag, endast 23år gammal. Det är så tragiskt. Tårarna har runnit ett antal gånger under dagen och det känns som ett otroligt dåligt skämt som någon startat. Det har nog inte riktigt sjunkit in än, och det är så tragiskt. 

Man får sig en tankeställare, och alla ni där ute: Ta hand om varandra och njut av livet <3

Två lediga dagar. I rad. Det är lyx mina vänner! Riktig lyx! Att jag sen, till och med, är ledig helgen.. Ja det saknar nästan ord! Det händer inte ofta! Dagen har varit lugn och fin med städning, matlagning, skruvande av möbler, planterat om några av fröna jag sått och självklart prommis med min älskade H! 
Vi har alltså äntligen ett soffbord och jag som är så ivrig att få se det på plats kunde inte hålla mig till R kom hem efter träningen, så jag skruvade ihop det själv, händig som man är! Fint blev det, så nu vill jag bara införskaffa en fiiiiin matta, men det är tyvärr lättare sagt än gjort att hitta någon som man vill ha och inte kostar flera tusen kronor. Känns en aning överdrivet att betala flera tusen för en matta som ändå slits en hel del. Ska klura vidare på mattproblemet och har ni några tips så hojta till! 

Annars har jag börjar med urindrivande/blodtryckssänkande medicin som tydligen ska hjälpa att hålla hormonerna på en mer normal nivå. Kan inte säga att jag märk av särskilt mycket sedan jag började förutom att jag är mindre svullen i kroppen. Så bara vänta och se, dom säger att man bör äta medicinen minst 6månader för att sedan kunna utvärdera om den gett något eller inte. Den första veckan med denna medicin kom det riktig huvudvärk minst två gånger per dag, men det har tack och lov gått över. Något som däremot fortfarande sitter kvar som biverkning är att jag fått så otroligt torra händer. Det kanske också går över, men jag anser att det är en "liten biverkning" som man klarar av. Bara unna sig lite extra och bra lotion till händerna!

Jodå, jag lever allt. Tro't eller ej. Ingen bebis bakas i magen, jag börjar nya jobb och träningen är från och med idag igång igen!

Såhär är det, jag har många gånger ganska stora problem med min rygg eftersom hela min ryggrad är sned och dessutom roterad. Men jag har insett en sak under den ganska hårda träningsperioden jag hade från august 2012 - augusti 2013. Kilona rasade och musklerna växte, men förutom det så lärde jag känna min kropp så oerhört. Jag visste när svackorna skulle komma, min kropp talade om för mig vilken mat jag behövde äta mer/mindre av under perioder och jag lärde mig att anpassa mina träningspass utifrån hur min rygg kändes för dagen, samt vart jag skulle jobba dom kommande 3-4dagarna.
Ganska sjukt egentligen?

Träningen var en stor del av mitt liv under den perioden, tills det tog stopp och jag inte orkade med smärtan och 125% jobb + 100% studier på det. Därför har träningen legat på is i alldeles för många månader nu. Men, idag vad dagen D. Från och med nu och 3månader framöver är det mission "bygga upp en stark, snygg och fungerande kropp"
Alltså kommer det heller inte bakas någon bebis under sommaren! ;)