Vill Bli Tre

Äntligen är det helg! Vi har avverkat ytterligare några mil i bil idag eftersom vi var och hälsade på lilla E och hans mor på sjukhuset.
Har bebismyst i stort sett hela dagen och timmarna bokstavligt talat bara flyger iväg, han är så fantastisk denna lilla kille! Jag kan sitta i timmar och bara titta på honom, höra hur han gnyr och räkna andetag. Mata, byta blöja, påminna honom om att andas och bara överrösa honom med kärlek.
Men känslorna stormar när det är dags att säga hej då och åka hem igen. Det känns som att någon sticker en kniv i hjärtat och vrider om, som att jag lämnar en del av mig själv där hos honom. Känslorna är så underliga, så jobbiga men samtidigt så underbara. Han är verkligen en välsignelse denna lilla kille men jag kan inte rå på att känslorna blir upp och ner när jag åker därifrån. Det blir så verkligt att vi inte kunnat bli gravida, och rädslan att vi aldrig kommer kunna bli det blir så riktig varje gång. 

Trots alla dessa känslor skulle jag aldrig någonsin välja att inte åka dit, för den kärlek som finns där väger så mycket tyngre än alla dom jobbiga känslorna som kommer efteråt!