Vill Bli Tre

Ännu en dag är snart till ända. Ytterligare en dag av längtan och funderingar över när det ska bli min tur.

Dagen har spenderats på stan och det har inhandlats mycket fint till mig och R. Sett så många vackra människor med magarna i vädret. Ja gravida kvinnor alltså. Lyckan är med dom och snart kommer förmodligen deras lilla guldklimp till världen. jag har nog sett minst lika många med sina barnvagnar, med alldeles nyfödda små godingar, och visst väcker det tankar. Ännu en gång. Men trots att det väcker tankar måste jag säga att det varit en bra dag. Avundsjuk kan jag helt ärligt säga att jag inte har varit, idag har jag bara kunnat tänka att det kommer faktiskt bli min tur någon gång, någon dag. Jag vet egentligen inte vad mer jag ska skriva annat än att det faktiskt varit en bra dag. För övrigt kan jag också säga att jag har varit så trött efter all denna julstress med mycket jobb och flängande fram och tillbaka, och mina hormoner spelar mig nog ett ordentligt spratt just nu för jag är så känslig, grinig och har fruktansvärt lätt till tårar. Vissa skulle nog ta det som gravtecken, och innerst inne önskar jag att det faktiskt var så, om än en del av mig vet att det nog bara är decemberhumöret som gör sig påminnt. 

Återstår att se och snart är det nog dags att köpa ytterligare ett av dom där gravtesterna. snart har jag nog klippkort på apoteket, och jag hoppas innerligt att dom inte kan se i datorn hur många jag faktiskt köpt haha!

 

ha det så gott nu alla fina tills nästa gång vi "hörs"!

God fortsättning allesammans, och hoppas att ni haft en mysig jul med fina nära och kära!
Min jul har absolut varit bra. Den har gått så fort att jag knapp hunnit med, och stress har väl varit ledordet denna veckan. Förutom middagsgäster och ett enormt fikabord i måndags så jobbade jag dubbla shift den dagen, fixade det sista inför julen och det var helt enkelt många bollar i luften.

Julaftonsmorgon vaknar jag ur världens dröm. Eller helt ärligt vet jag inte om jag ska kalla det dröm eller mardröm. Medan jag fortfarande drömde var det helt klart en dröm. Men att vakna upp ur den var en mardröm. 

Ni kan förmodligen gissa vad den handlade om... Jag hade fått barn, en liten flicka som var världens finaste, och dessa drömmar är verkligen otroligt ledsamma att vakna upp ur. Humöret går direkt i botten, och det värsta av allt är att jag måste fundera en sekund eller två om det är verkligen eller inte när jag vaknat. Så verklighetstrogna är drömmarna.

Jag tycker egentligen det känns otroligt personligt att prata om dessa drömmar, och fånigt på samma gång.
En dröm ska inte påverka så mycket, inte heller väcka så mycket känslor. Tyvärr så händer det alldeles för ofta att jag har drömmar som påverkar mig otroligt mycket. Men som sagt, det var en underbar dröm medan jag forfarande sov. Så verklilg, så riktigt, så underbar! Jag försöker minnas den biten istället, om än det gör att jag saknar en liten bebis ännu mer.. Men det ger ändå en liten känsla av vad som en dag kommer bli verklighet!

Nu sitter jag här och plintar framför datorn igen! Har inte alls haft mycket tid dom senaste dagarna och absolut inte förra veckan: Har jobbat som en tok, och ni som har julledigt, NJUT! Jobbar kvällar hela denna veckan och fastän det är otroligt skönt att hinna rasta vovve och få sovmorgon så blir det inte mycket gjort på kvällarna när man kommer hem. Men, nu sitter jag här, R är på jobbet och slutar inte förrän 01:00, så jag passar på att plugga medan det fortfarande är tyst här i lägenheten!! Underligt det där egentligen, R är inte den mest pratsamma, men jäklar också när jag gör något som kräver full koncentration, då sätter han igång och ska surra i ett! Haha, vet inte om det är manligt, eller om han är van att få för mycket uppmärksamhet mannen min!

För er som missat det så är det till och med julafton nästa vecka. Hör och häpna så fort tiden går. Om två veckor har vi varit tillsammans ett helt år! Vem trodde det när vi började träffas igen? Den 23 Dec är det uppestittarkväll och vi har finfrämmande från Stockholm. Bingolotto, glögg, massa godsaker och det bästa... Bebismys! Deras lillkille blir hela 1år i januari, och vem tackar nej till lite mys med en sån goding?
I övrigt står det lika still som vanligt, har börjat hålla igen med saker som innehåller mjöl, mjölk, socker och mycket fett för att kanske kunna få igång kroppen igen. Det känns fortfarande som att jag bara sväller och sväller, fast jag egentligen bara gått upp 3-4kg sedan augusti! 
Men men, frustrerande är det, och som jag sagt förut, ni som har någon ide, eller ännu bättre, en lösning kan ju mer än gärna skriva en liten kommentar!

Och som en liten extranotis, min kära svägerska har gått och förlovat sig! Tänka sig vilka överraskningar som kommer i vardagen! 

Mitt i natten inlägg, igen! Men sådana är jag bra på! Det är då jag oftast orkar ta mig tid, hunnit samla mina tankar och summerat dagen lite. 
Dom senaste två veckorna har varit så lååååånga, tunga och egentligen undrar jag om jag ens borde ha stigit upp någon av dessa dagar? Tack och lov för mina underbara arbetskamrater, vad skulle jag göra utan Er?
Oturens otur har i alla fall fastnat på mig. Förljer mig hack i häl och jag gör mitt bästa utifrån situationerna som uppstår.

Förra veckan var kramperna i magen många, vet egentligen inte varifrån kramperna kommer, men dom var ordentliga och ibland kunde det lika gärna ha varit någon som stack in en kniv i magen på mig! Svullen är jag också, och efter gårdagens utbildning i Stockholm (= två flygresor under en dag) så har jag samlat på mig ännu mer vätska än jag hade innan.
Det är så konstigt.
Jag personligen tycker till och med att det syns på mina fötter/vader att jag samlat vätska igen. Jag brukar ha en tendens att samla på mig vätska och svälla i kroppen när jag inte haft mens på några månader. Så nu sitter jag faktiskt bara och hoppas på en mens snarast, bara för att kroppen ska kunna återgå till det vanliga och inte vara lika svullen och ha så ont i magen. Så om det är någon av er alla som har tips är Ni mer än Välkomna att skriva en liten komentar.

För att återkoppla till det jag sa i början, att dessa veckor varit riktigt otursförföljda så har vi en hund mindre i skocken. Lilla M fick somna in i lördags. Knappt ett år gammal hade hon gjort sitt här hos oss och vi fick ta det tunga beslutet att hon skulle få somna en sista gång!
Lilla M hade förmodligen svalt något som gjorde att hon kräktes hela natten, hon kräktes upp medicin och var helt skakig och slut lördag morgon.
Akut till veterinären där det blev röntgen, och enligt henne skulle det enda möjliga vara att öppna henne akut där och då, eller låta henne somna in. Med tanke på hennes ordentliga kvalsterallergi som bara blev värre var det ett relativt lätt beslut.

Vår lilla sessa, du är så älskad och saknad. Tårarna rann hela lördagen och vi saknar alla dina påhitt! Vi vet att du har det bättre där du är nu, vår lilla sessa! Du finns i våra hjärtan <3

Har haft tre dagar ledig från allt som har med jobb att göra. Vi har hunnit kolla på en 3a på 88kvm nära stan, två våningar med både balkong och uteplats. Helt okej lägenhet och är det meningen flyttar vi mest troligt i februari 2014!

Dagen har däremot varit lite underlig. Har mått konstigt, varit hungrig fast ändå inte, velat kräkas fast samtidigt inte och vaknade i morse med världens kram i magen, samt att min rygg spökade så inte nog med att magen gjorde ont, smärtade även från knäna upp ovanför midjan. Usch sånt är jobbigt. Men kan med glädje säga att det gick till sig och nu på kvällskvisten har jag pysslat, julpyntat lite och gjort så mysigt här i lägenheten!
Imorgon är det jobb igen, och nedräkningen fram till nästa gravtest börjar närma sig! Håll tummarna!

Jag funderar ofta varför inte jag ska få bestämma över mitt liv. Varför ska inte jag kunna välja själv att jag vill ha barn, utan en massa krångel. Vissa av mina arbetskamrater har själv berättat när dom kom på att dom ville ha barn. Båda hade först varit väldigt ointresserade att skaffa en liten, tills en dag så fick dom en "fix ide" att nu var det dax. Månaden efteråt var dom gravida. Hur underbart är inte det egentligen? Själv vet jag inte ens om jag har ägglossning, och än mindre läkarna. Jag har frågat 2 olika läkare någon gång ifall man kan ha mens utan att ha ägglossning. Den ena skrattade bara åt mig och sa att det är klart att du inte kan ha mens utan ägglossning. Den andra var inne på raka motsatsen att självklart kunde du ha en blödning utan att ha ägglossning. 
Frågan kommer dock alltid kvartså, Varför skratta åt sina patienter som kommer till en för råd, vägledning och många gånger även stöd genom en jobbig tid. Du ska knappast tro att jag går till läkarna för att jag tycker det är kul, snarare för att jag har behåring på kroppen som en man, jag är ofrivolligt barnlös, har acne, jag har ingen mens och har oerhörda, huggande smärtor i magen ibland.
Har jag fått någon hjälp? Nej, allt jag idag kan om PCO har jag snarare lärt mig själv. Jag har läst på internets alla tusentals sidor. Det har tagit mååånga timmar och ändå svarar läkarna alltid olika saker, oavsett vad jag frågar.