Vill Bli Tre

Dagen har spenderats på sjukhuset. Lilla E har redan hunnit bli 3,5månad och äntligen, äntligen väger han över tre kilo. Den mest fantastiska lilla gosse jag någonsin träffat. Kan ni tänka er att han gått från 600g till över 3kg på drygt tre månader?
Måste säga att vården är helt otrolig, att han som föddes redan i vecka 24 (23+?) ens kan överleva utanför magen är helt fantastiskt! Nu längtar vi bara tills  dom får komma hem från sjukhuset och befinna sig på samma ort som oss. Dessvärre är dom fortfarande några veckor bort på grund av de komplikationer som uppstått av bland annat den tidiga födseln. Väntar minst en operation, och syrgasen lär få hänga med ett bra tag framöver (om än den ligger på 0,12 nu)

Ringde som sagt gyn i måndags, i halv panik och frågade om jag ens kunde påbörja min kur pergotime eftersom jag tagit sista tabletten provera samma dag som mensen kom. Barnmorskan svarade att ho TRODDE att det skulle gå bra, och att jag skulle börja cykeldag 5 som vanligt. Så vi får se hur det går det här.
Idag är jag i alla fall på 3 tabletten pergotime. Biverkningar? Svullna bröst, var "halvt på fyllan igår" och mådde lite taskigt första kvällen. Och just ja, gråter för minsta lilla... Annars har det gått hur bra som helst, tack och lov!

Jag kan kort konstatera att 10dagarskuren med proveran var mindre rolig. Laktosen i tabletterna var ett helvete, humöret var också ett helvete och mensen var ett helvete. På riktigt! En syndaflod och en enorm mensvärk stundtals. Vi får hoppas och be till gudarna att jag slipper ta provera någon mer gång! ;)

Idag är det en rätt känslosam morgon. Känslorna åker upp och ner och från att ena sekunden längta ihjäl mig efter att få ett plus sitter jag i nästa sekund och tänker att det här aldrig kommer gå vägen. På nått sätt förväntar jag mig nästan att jag ska bli gravid efter första kuren Pergo, samtidigt som jag sitter och ställer in mig själv på att jag förmodligen kommer måsta äta minst 2-3kurer till.

Det är en ständig debatt i mitt huvud om hur det kommer gå.
Samtidigt har jag gott om äggblåsor, så "jag skulle kunna ge bort" som min gyn sa förra gången, och förhoppningsvis kommer i alla fall en blåsa mogna. Jag har alltid varit känslig för hormoner och mediciner av alla de slag, så rimligt vis borde jag även vara det med Pergo. Samt att de släktingar som har PCOS har blivit spontangravida utan hormoner eller efter första kuren Pergo.
Åhh, jag bli galen på alla dessa tankar. Samtidigt som det är lite mysigt att veta att vi verkligen försöker på riktigt nu!

Fick förresten ett brev från sjukvården om hur pergotime ska tas och vilka prover jag ska göra.
Som sagt:

Provera 10dagar
Vänta på mens
Mens
Mensdag 5-9 = 1tablett pergotime/dag
Cykeldag 12-14 VUL för att kolla äggblåsor
Cykeldag ca 14-19 Ägglossning
Blodprov för att fastställa ägglossning eller ej ca 7dagar efter ägglossning

Det är alltså lite att hålla reda på, och det blir lite räknande av dagar. Men VUL skulle tydligen enbart göras första gången du äter pergotime. Så en sak mindre om det blir fler gånger!

Kuren med provera (för att framkalla mensen) är snart slut. Jag skulle äta 1 tablett per dag i 10 dagar och till att börja med var biverkningarna inte alls särskilt farliga. Det är väl egentligen nu dom sista dagarna som tabletterna har märkts av.

1. Laktos i tabletterna = inte jättekul för en laktoskänslig
2. Humöret från Hell!
3. Gråtmild som heter duga. Har suttit och gråtit till Idol... Och reklamerna på TV!

Sen kan jag inte säga att det varit så mycket mer. Självklart har den stundande mensen också inverkan på ovanstående, men tabletterna är inte helt oskyldiga. Förra gången jag åt ENBART provera hade jag huvudvärk dagligen i två tre veckor efter att jag slutat med kuren, så det återstår att se hur det blir denna gången.
Så om allt går som det ska kommer jag börja med pergotime den 31 Augusti!

Oj vad länge sedan jag skrev, underligt men det har verkligen inte funnits en tanke på att skriva ett inlägg här på flera månader. I alla fall, vi alla lever! E mår bra och har fått komma till en sjukhus närmare hemstaden vilket gör att det äntligen är lättare för oss att hälsa på! Trots att det tillkommit vissa komplikationer pga att han är extrem prematur måste jag säga att han klarat det bra. Han är världens starkaste och snyggaste lilla kille!

Hur går det för oss då? En sommar smockad med jobb, och då menar jag verkligen SMOCKAD med jobb. Det underbara vädret har vi hunnit njuta av, men timmarna på jobbet har ibland varit olidliga! Tacka vetja hösten och det fräscha luften.
Nu till något av dom allra mest spännande nyheterna. Vi ska börja med Pergotime! Proveran har jag redan börjat med, den ska alltså framkalla en blödning. På 5e dagen av mensen börjar jag med enkel dos pergotime i 5dagar för att sedan hoppas på det bästa! Helt ärligt så tror varken jag eller herrn att det kommer ta på första försöket, men jag håller alla tummar och tår att det här ska gå vägen och att vi börjar 2015 med att vara gravida!
Ska bli så sjukt spännande, och innerst inne önskar jag att jag inte hade så stora förväntningar eftersom det sägs "blockera" och göra det svårare att bli gravid. Men till er underbara där ute, ni kanske kan hålla en liten tumme för oss.