Akupunktur

Jag är frälst! Akupunktur, det är verkligen en form av vård jag tror på. Det här kan vara hjälpen till så mycket!
Det är så att min kropp inte varit i balans på flera flera år vilket jag påtalat många gånger när jag besökt läkare, men dom har antingen skrivit ut piller eller bett mig komma tillbaka om det inte blir bättre.
Däremot denna kvinna jag var hos igår, som utförde akupunkturen, förstod vad jag pratade om. Lyssnade. Tog mig på allvar! Hon trodde till och med att jag inte skulle behöva pergotime utan kunna bli gravid ändå. 
Jag är så glad över denna möjlighet, att äntligen få bukt med kriget som pågår i min kropp, och som pågått så länge! 
Så nu är akupunktur inbokat resten av året!

Positiva saker

Nu händer det saker! Förutom ett negativt gravtest på morgonen så är det en bra dag, jag har äntligen fått en tid hos en person som ger akupunktur för barnlöshet mm. Ska bli så spännande! Har fått henne rekommenderad så det känns extra kul! Den riktigt riktigt stora bonusen är att jag har tid redan imorgon! Det är bra, då hinner jag inte fundera tusen gånger om hur det kommer vara och kännas!
Glad tjej!

Breakdown

Gårdagens telefonsamtal med gyn var väldigt givande, hon var så fin att prata med den barnmorskan och det kändes verkligen som att hon visste vad hon pratade om. Däremot blev det lite jobbigt på kvällen när jag kom hem och R var på nattjobb,  så det blev ett telefonsamtal till min kära mor som slutade i tårar. Men efter lite gråt och tycka synd  om sig själv blev det genast bättre! 
Så det jag gör just nu är att försöka hitta någon som är duktig på att ge akupunktur mot barnlöshet. Lättare sagt än gjort mina vänner! Man tar inte bara vilken som helst heller, självklart vill jag ha rekommendationer från andra härikring  som blivit hjälp av akupunkturen! 
Bara att leta vidare!
 
 Älskar höstpromenader med hundarna! Så vackert.

Riktigt fina

 
Förra helgen. Lediga tillsammans! Slö i soffan och äta gott på det! Sådana stunder är fina. Riktigt, riktigt fina!
 
 

Planeringsmänniska som jag är

Måndag, ny vecka, mer jobb, förmodligen hämta ut mer pergotime och försöka att inte stressa upp sig!
 
Alltså ni som ställt er i adoptionskö,  när gjorde ni det? Hur länge innan hade ni provat hormoner och liknande? Jag vill bara göra det nu, jag har en känsla av att det inte kommer bli någon graviditet här nämligen. På nått sätt har jag varit inställd på att adoptera ända sedan jag var liten, underligt, men sant! 
Jag har i alla fall telefontid med gyn idag, bara för att höra lite runtomkring så jag kanske kan slappna av litergrann!  För livet hamnar lite på paus, jag har dragit ner på jobbet , slutat snusa, väntat med att boka utlandsresa eftersom jag inte vill resa långt ifall jag skulle vara gravid och sist men inte minst så planeras det utlandsresor i jobbet till våren och hösten och jag har helt ärligt ingen aning om jag kommer kunna åka med eller inte. Det stör mig lite, planeringsmänniska som jag är!
 

Tre dagar till BIM

Tre dagar kvar om jag räknat rätt och mensen vill vara någorlunda regelbunden! Mensvärken har blivit bättre om än det kommer stunder då det gör ont. Brösten är svullna och ömma, tack och lov inte lika ömma som förra månaden!
Ja hördeni, vad ska man tro! 

I övrigt så går livet så otroligt bra. Jag har inte varit så här lycklig och nöjd över livet på många år. Sakerna börjar falla på plats. Vi bor centralt och fint, vi har fina jobb båda två och jag kommer få högre procent på min fasta tjänst, jag har köpt kombibil och sen har vi även en sedan. Sist men inte minst  har vi kunnat spara fantastiskt mycket pengar under 2014! Jag är så otroligt lycklig och nöjd över det vi åstadkommit under detta år! Gubben och jag <3

Giftermål?

Nä ni. Jag tror inte det blir ett plus denna månad heller. Mensvärken fortsätter och jag känner mig svullen. Precis som innan mens. Suck! Har redan börjat fundera på när vi ska ställa oss i adoptionskö. Jag har alltid varit helt öppen för adoption, och jag känner att när förslaget från läkarna kommer om IVF då ska vi även ställa oss i adoptionskö! Tydligen gifta oss också haha! Det är ganska sjukt egentligen vilka enorma krav det är på adoptivföräldrar. Giftermål i x antal år finns som krav från mer eller mindre alla länder! Oj oj, om det blir adoption är vi garanterat flera år bort innan vi blir en familj!

9 dagar till BIM

 
 
 
9 dagar kvar till BIM. Vad känner jag då? Mensvärk kom redan 2 dagar efter vad jag tror var ÄL. Brösten har börjat bli lite ömma och humöret har varit upp och ner, enligt sambon iaf! Sen är det egentligen inte så mycket mer. Eller jo, huvudvärken har kommit tillbaka igen. 
Vet egentligen inte vad jag tror den här gången. Jag har ett leende på läpparna och känner mig glad, så jag hopas verkligen verkligen på det bästa!
Som en liten parentes till det här har jag även gått ner i jobb. Nu jobbar jag bara ca 100% och jag har verkligen ett lugn den här månaden. Jag är lycklig, nöjd med livet! Vi är verkligen på rätt ställe i livet för att bli en familj! Och det är så otroligt fantastiskt underbart!

Helg tillsammans

Helg! Både jag och R är lediga hela helgen tillsammans.  Det var inte igår kan jag säga. Fredagsmys så det stod härliga till igår, grönsaker och dipp dagen till ära. 
Sen måste jag bara få fråga, ni som har ÄL, brukar ni känna när ni får den?  
Jag har nämligen kännt båda gångerna nu efter att jag börjat med pergo. Dom ett il dom gör fruktansvärt ont, sen är det klart. Det händer bara en gång och går över på säkert 30 sekunder. Fantastiskt hur kroppen fungerar, nu håller vi bara tummar och tår att det tar siga

Ett guldkorn

Trött och seg egentligen hela dagen. Unnade mig en powernap på närmare 1,5h, sedan var det bara att dressa på sig gymkläderna och köra ett benpass!  Så skönt att träna igen, och Träningsvärken är inte att leka med nu när jag börjat om igen! Älskar att träna och sakta men säkert se hur kroppen förändras! 
 
Kvällen spenderades med att grattat min älskade mormor! Hela 69år. Fina, fina mormor. Är det någon jag verkligen vill att mina barn ska träffa så är det henne. Ett guldkorn vi inte skulle klara oss utan!

Just nu, från sängen

 
Så sliten. Ligger och myser i sängen med H. Vi har varit ut på en härlig promenad på morgonen också. Mitt älskade lilla troll 😙

Beskriv en känsla

Att beskriva en känsla är sjukt svårt, Men när jag satt och pratade med en väninna häromdagen förklarade jag vad denna längtan, önskan och hoppet känns som. 
Det kan närmast beskrivas som när man var liten och längtade efter julafton. Upprymd, glad, förväntansfull! Man brukar också ha nedräkning till själva julafton, och för varje dag som går kommer du ett steg närmare det rätta datumet! Vilken lycka det var när nedräkningen visade att det bara var en dag kvar.
Vi däremot har nedräkning varje dag, men till vad? vi har inget slutdatum för när vi kommer plussa och få vår efterlängtade julafton.
Det är så konstigt, vi räknar ner och räknar ner men har ingen aning om vad vi egentligen räknar ned till! 
 

Bebissjuk

Den här tiden på kuren är det egentligen inte så mycket att skriva om i en blogg. Det är inga hormoner som tas, biverkningarna är lika med noll förutom att jag som vanligt börjat samla på mig vätska, och det är inga prover som ska tas denna gången heller. Utan nu hoppas vi pricka in ÄL och att det blir en liten guldklimp som börjar växa i magen! Hoppas hoppas hoppas! Är så bebissjuk 😙

Träning

Helg! Ledig och har hunnit med veckans tredje träningspass. Så underbart att äntligen komma igång med träning igen. Jag har märkt att jag personligen mår allra bäst av träning och en kost som består av så lite kolhydrater som möjligt. Min kost ska helst vara så Clean som möjligt, då mår även mina hormoner bra!
Ni som kanske läst om PCOS tidigare har säkert kommit över någon artikel om att en kost som liknar LCHF (low carb high fat) kan minska PCOS-symptomen. Jag kan bara hålla med! Fettet "rann" av mig när jag började med den kosten, den vätska jag lätt samlar på mig försvann också, min hy blev helt underbar för att inte tala om att jag för första gången fick en form av regelbunden mens (var 3emånad). Så det är verkligen att rekommendera att se över kosten och tränigen när man har PCOS, skittråkigt att läsa egentligen, jag vet, men det hjälper mot såååå många symptom!

Pratade även med gynmottagningen för att höra om blodprovet visade ungefär när jag hade ägglossning förra månaden. Enligt dom var det runt dag 18, så förmodligen kommer jag få någon dag tidigare denna gången!

Inställt

 
 
 
Inställd operation för lilla E.  Vi kom alltså hem en dag tidigare än beräknat. Oj vad jag har fått bebismysa, finaste lilla killen! 
 
Så hur går det för oss då? Pergon är som sagt Slut för denna gång. Värmevallningar speciellt på kvällen är en ny biverkning för denna gången annars känner jag egentligen inte så mycket. Har haft så otroligt nära till tårarna i två dagar, eller egentligen mest igår.  Jag grät för allt. Allt på tv, klipp på internet, reklamerna.... Ja ni förstår. Sambon har väl varit gladare haha, för självklart hann jag även fälla någon tår för honom också och vara ledsen. Sjukt när man bara vill gråta HELA DAGEN! Man börjar fundera på vad som egentligen händer i kroppen! 
Nu återstår bara att luska ut när jag har ÄL!

Någonstans

Någonstans, på ett sjukhus i Sverige, just nu, med en liten bebis på bröstet!
 
Känns rätt absurt att jag äter hormoner för att bli gravid och nästan ingen i min närhet vet om det. Har ni tänkt på att den resa vi går igenom just nu är något som inte synd utåt? Det är bara vi som vet om det. En liten hemlighet! Ska man berätta, eller vänta tills man blivit gravid? 

Några mil i bil

 
På väg till sjukhuset så lilla E får opereras. Äntligen! Tre dagar kommer vi mest troligt spendera här. Det som ska opereras är ett pungbråck som ställer till det ordentligt för honom. Håll en tumme att allt går bra!
 
Imorgon -> Sista tabletten pergo!
 

3 av 5

 
 
Tredje tabletten tagen. Bara två kvar! 
Har suttit och gråtit halva morgonen åt "Drömmen om ett barn" serien. Fantastiska människor som delar med sig av deras resa för att få barn. Men mina känslor svämmar verkligen över varje gång jag ser de avsnitten och tårarna forsar nerför kinderna. Jag känner verkligen igen mig i deras berättelser!
Måste även få säga att det är otroligt skönt att få gråta ibland. Bara låta tårarna rinna och känna sig sådär liten. Jag tror det är så man orkar! Att låta känslorna ta över ibland och bara omfamna de som kommer fram. De är sjukt jobbigt och gör så jäkla ont ibland, men det är mitt sätt att tackla det jobbiga i att vara ofrivilligt barnlös!

Lördag morgon

 
Myst ner mig i soffan framför serien The killing som finns på netflix, perfekt program när man inte riktigt orkar tänka så mycket bara vill slötitta!
 

Pergo och nästa veckas planer

Första tabletten pergo för denna kur. Måste säga att jag Tack och lov inte hade några jobbiga biverkningar av tabletterna förra gången förutom extremt svullna, ömma och knöliga bröst från äl till mens.
 
Till något helt annat! Ledig lördag jobb eftermiddag på söndag. Sedan på måndag åker jag och E samt hans mor söderöver eftersom lilla E ska opereras. Så nästa vecka spenderas måndag, tisdag och onsdag på sjukhus! Håll en tumme att allt går bra för lillkillen!
 
 
 

💕

 
 Mys med lilla E! Så otroligt underbart att få mysa med en liten ibland 💕

Friday countdown

På fredag är det dags för andra enkelkuren pergotime. Tabletterna hämtade jag ut redan i måndags när mensen kom så det är laddat och klart! Sen är det bara att tuta och köra och försöka räkna ut när ÄL är. Klurigt sånt här!
Det är egentligen ganska sjukt, det här blir som sagt andra kuren men på något sätt känns det som att jag ätit dem tusentals gånger. Känns som en evighet sedan jag tog första tabletten fastän det faktiskt bara är en månad sedan. Sen rasar det in bebisar på Facebook,  både dom som stolt skriver att dom är gravida men även dom som visar upp sina fantastiska mirakel för första gången. Ibland är längtan bara så stor. Det svider lite i hjärtat varje gång. Eller det känns snarare som att hjärtat blir till en knut som sakta måste knytas upp varje gång. Att jag sedan valt att inte prata om det här med mer än en eller två vänner gör inte saken lättare. Man vill på ett sätt berätta för alla att vi försöker, samtidigt som det känns så oerhört privat och lite pinsamt. Tusen och en känslor på samma gång, men vi lever på hoppet!