Vill Bli Tre

 

 

 

 

 

Igår morse kom den som ett brev på posten. En av dom värsta blödningar jag någonsin haft då jag hade så fruktansvärt ont inte bara i magen utan även o ryggen. På grund av mina dagliga problem i ryggen är jag otroligt känslig för ytterligare smärtpåslag i just ryggen. Kunde knappt röra mig på morgonen men tack och lov släppte det efter en promenad med H.

Kan väl egentligen säga att det var rätt skönt nu när mensen kom om än det självklart även är en besvikelse. Men nu vet jag med säkerhet att jag faktiskt haft ägglossning och det känns så skönt! Förmodligen hade jag ännu senare ÄL än jag trott. Vad det verkar så sent som cykeldag 23-24. 

Jag har i alla fall hämtat ut en ny enkelkur med pergo som jag börjar med på fredag! Ska prova med att kolla tempen för att om möjligt kunna veta mer exakt när ÄL kommer. SPÄNNANDE! Lite glad i hjärtat att pergon faktiskt fungerar!

 

Glädjen över ÄL är fortfarande kvar, men tankarna snurrar tusen gånger snabbare i huvudet nu. Tänk, att kanske kanske är jag gravid just nu. Förmodligen  har jag haft en rätt sen ÄL, men helt ärligt har jag ingen aning om vilken dag som är BIM. Känns lite frustrerande men innan veckan är slit bör jag ha fått antingen mens eller ett plus på gravtestet!

Att det finns en liten möjlighet att det blivit på första kuren är så sjukt! Trodde jag aldrig, jag räknar med fler kurer men hoppas så innerligt att det växer ett litet mirakel i magen 💖

Idag icke jag äntligen svar på blodprovet som skulle tala om ifall jag haft ägglossning eller inte. Var inställd på att jag inte haft det om än jag tycker att min kropp hållit på med roligheter ungefär vid den tiden jag borde haft ÄL. 

Nu mina vänner kommer det roliga, jag har haft ÄL!! Den glädje som infann sig när läkaren berättade det var så underbar. En känsla av värme spred sig o hela kroppen och hoppet tändes igen. Kanske, kanske lyckas vi bli gravida innan 2015! 

Idag är blodprovet gjort. Dom hade noll koll när jag kom dit men vi löste det snyggt tillsammans till Slut.  Så innan nästa vecka eller i början på nästa vecka bör jag få veta om jag haft ÄL eller inte. På lördag är BIM, och jag slits upp och ner mellan hopp och förtvivlan. 

Det känns som att de "symptom" jag haft hittills lika gärna kan vara känningar inför kommande mens.

Imorgon är det läkarsamtal som gäller. Sen så.. ja. Vi kan hoppas och be för ett plus på stickan i helgen! 

Jag lever. Inget plus på stickan än i alla fall. Fruktansvärd huvudvärk emellanåt och allmänt trött på livets motgångar just nu. Så nu hoppas vi verkligen att detta kommer gå vägen. 

Älskade lilla krabat som inte ens blivit till. Har ni någonsin känt så? Att ni älskat någon som ni varken sett, hört eller träffat. Underlig känsla det där, lite mysig på något sätt. Men underlig! ♡

Måndag morgon. Har hunnit med en långpromenad med H och nu sitter jag med kaffet i högsta hugg. Lite kyligare ute idag gentemot vad det varit i helgen, men det är så otroligt härligt ändå!

Jag har i alla fall räknat, funderat, googlat, funderat lite till, lite till och lite till, och jag har kommit fram till att jag kanske visst kommer ha ÄL denna gång om äggblåsorna växer ca 2mm/dag. Det lät inte som att jag skulle ha någon ÄL alls denna gång på barnmorskan, men det stämmer inte alls! Om vi räknar så här:

Dag 13: 9-10mm (VUL)
Dag 18: 19-20mm
Dag 19: 21-22mm
Äggblåsorna ska tydligen ligga på minst 18mm för att spricka, och enligt mina papper från gyn har man ägglossning någon gång mellan dag 14-19 med pergotime. Det kanske visst kan gå vägen denna gången! Håll en tumme eller två fina ni, hoppet har återvänt!

Äntligen är det helg! Vi har avverkat ytterligare några mil i bil idag eftersom vi var och hälsade på lilla E och hans mor på sjukhuset.
Har bebismyst i stort sett hela dagen och timmarna bokstavligt talat bara flyger iväg, han är så fantastisk denna lilla kille! Jag kan sitta i timmar och bara titta på honom, höra hur han gnyr och räkna andetag. Mata, byta blöja, påminna honom om att andas och bara överrösa honom med kärlek.
Men känslorna stormar när det är dags att säga hej då och åka hem igen. Det känns som att någon sticker en kniv i hjärtat och vrider om, som att jag lämnar en del av mig själv där hos honom. Känslorna är så underliga, så jobbiga men samtidigt så underbara. Han är verkligen en välsignelse denna lilla kille men jag kan inte rå på att känslorna blir upp och ner när jag åker därifrån. Det blir så verkligt att vi inte kunnat bli gravida, och rädslan att vi aldrig kommer kunna bli det blir så riktig varje gång. 

Trots alla dessa känslor skulle jag aldrig någonsin välja att inte åka dit, för den kärlek som finns där väger så mycket tyngre än alla dom jobbiga känslorna som kommer efteråt!

Cykeldag 13 var igår och innebar VUL på gyn. Har haft tusen tankar inför denna dagen, och självklart hoppas man att dom ska säga att det ser super ut och att ÄL kommer dom närmsta dagarna...
Ja, nu var det inte det dom sa. Jag är inte överstimulerad, vilket är positivt. Däremot är äggblåsorna bara 9-10mm när dom helst ska ligga mellan 20-30mm för att släppa och resultera i ÄL.  Suck. Har egentligen känt det på mig, men lite halvt uppgiven blir man. Har dock googlat * 1000 och vissa som tagit Pergotime har inte fått ägglossning förrän cykeldag 19-21 vilket innebär att det fortfarande finns en chans att jag ägglossar om än något sent.

Men på riktigt. Läkare och andra har sagt att det ska vara så lätt att bli gravid trots PCOS och att det förmodligen kommer gå snabbt, kanske redan på första kuren hormoner. Suck säger jag bara. Säg inte så, för när det blir tvärtemot blir det ett jäkla slag i magen och man än en gång fundera på hur mycket som egentligen är fel i den här kroppen...

I alla fall har jag och sambo ledig helg tillsammans och den kommer bland annat spenderas på sjukhuset hos lilla E! Älskade lilla pojk vad du är fantastisk <3
Sen till veckan är det blodprov som gäller för att dementera/konstatera att ÄL varit.

Ha en fin helg allihopa!  

Alla tabletterna är tagna för "denna omgång", jag börjar bli normal igen förutom att jag fortfarande gråter till mycket. Helt otroligt att jag sitter och gråter till Idol av alla program. Sen gömde jag nämna en av de värsta biverkningar under tiden med provera och pergotime. FÖRVIRRAD till max. Vissa dagar har jag knappt vetat mitt eget namn, ingenting kopplade i huvudet och det var total kortslutning vad gällde det mesta. Tur att jag inte hade särskilt många jobbpass under dagarna det var som värst.